↧
Säsongen är här!
↧
Stäng grinden, Viks kile
Kim försöker på Stäng grinden i Viks kile.
↧
↧
Ännu mer Dimi..
...på Yoda.
↧
Voodoos granne
Även om problemet inte är riktigt lika känt som sin granne, Voodoo, så ligger det där, strategiskt placerat vid den stora genomfartsstigen i Bergsjöskogen. Oavsett om en börjar sittande eller stående så är det trots allt det dynamiska skicket till toppen som är behållningen. Men en får se till att hålla ihop det enda till dess den feta tanten sjunger det blåa eftersom mantlingen inte är helt självklar.
Här hesiterar hustrun huruvida hon hanterar hoppet på Kraftkalas, Bergsjön.
↧
Jätteblocket i Tumlehed
↧
↧
Nemesis besegrad!
↧
Med lite Umpf skall det väl gå
Många mycket bra och inget riktigt lätt flytt gör Umpf, Tumlehed, till ett av mina favoritprojekt just nu. Ovan Peter på det inledande skicket.
↧
Greppromantik
Umph har både ett av de bästa och de sämsta greppen i stan. Här är det bästa.
↧
Jos!
Petra laddar depåerna.↧
↧
Hällerhäst
Hällers bästa hästproblem är Hippodromen. Missa inte vid ett besök. Här är det Robert som plockar den kassa listen på väg mot sidotaget. Åhej!
↧
Väl förberett för kvällssessioner i Ullared
Att mörkret nu kommer tidigare om kvällarna än för bara några veckor sedan torde inte ha gått någon förbi. Men med de tidigare kvällarna kommer även höststicket vilket en naturligtvis vill utnyttja. Hur en bäst lyser upp sina kvällsboulderingsessioner har diskuterats och det har föreslagits bensinaggregat med bygglampor, ledlampor, gaslampor, kraftiga ficklampor från Hong Kong, pannlampor - you name it. Alla lösningar har sina pros och cons men framförallt innebär de ytterligare en pryl att släpa på (vilket i bensinaggregatfallet är ganska jobbigt) i denna sysselsättning vilken, som bekant, inte kräver någon utrustning.
Det stora varuhuset i Ullared har som ett led i att attrahera fler besökare påbörjat en satsning på friluftsaktiviteter i närområdet. Under denna satsning har varuhuset fått upp ögonen för klättringen i området och att den bl.a. är belägen i direkt anslutning till dess camping. För att öka mängden klättrare och därigenom kunna attrahera gäster till campingen och handlande till varuhuset har det funderat på hur området skulle kunna göras ännu mer attraktivt för klättring. Av detta skäl blev vi på Climbingpics för ett tag sedan kontaktade.
Eftersom kontakten från varuhuset skedde ungefär samtidigt som den mörka perioden nalkades kom Peter upp med en fantastisk idé som varuhuset med lite hjälp av oss nu har börjat sjösätta. Genom att montera kraftiga strålkastare, anslutna till elnätet, kan man lysa upp boulderproblem utan att behöva släpa med sig en massa utrustning och helt undgå risken att batterier (eller bensinen) tar slut. Det här är den slutgiltiga lösningen på mörkerproblemet. Lösningen kräver naturligtvis en viss investering och i Ullaredsfallet var det naturligt att varuhuset gick in och finansierade. Varuhuset såg en naturlig uppsida som kommer klättrarna till del - en klassisk win-win situation. Även om alla boulderområden kanske inte har de här goda förutsättningarna bör en med lite kreativitet kunna hitta liknande lösningar på andra ställen.
Bilden: Peter riktar in ljusaggregaten för att de skall sprida mesta möjliga mängd ljus över problemen. Varuhuset är dock tacksamt om aggregaten efter inriktningen får vara i fred. Inriktningen är en exakt vetenskap och skall inte hanteras av obehöriga.
Bilden: De kraftiga infästningarna i klippan garanterar att aggregaten på ett långsiktigt hållbart sätt kommer att kunna sprida ljus över problemen.
Hittills har montering skett på Skipper Skraek blocket men det är bara början på den storslagna satsningen som har som ambition att omfatta samtliga två- och trestjärniga problem i området.
Vi vill naturligtvis passa på att tacka varuhuset för den stora insats de har gjort för klättringen i Västsverige och uppmanar alla som har möjlighet att åka dit och prova den artificiellt upplysta boulderingen - "Klättra som om på dagen - men ljusare" som projektets slogan lyder. Vi är även tacksamma över att få ha varit en del av denna samverkan mellan klättring och näringsliv som är nödvändig för att utveckla och bredda sporten.
Och som en liten teaser så kan vi avslöja att vi inte avslutar vårt engagemang med varuhuset här. Peter har precis börjat sälja in en ny idé som inkluderar en transport av stora sandstensblock till Ullared från en source 8 mil söder om Paris. Mer än så kan vi dock inte avslöja för närvarande. Vår förhoppning är att kunna realisera planerna till den första april 2016.
↧
Umph
John ger Tumlehed jättekram.
↧
Projekt i Häller
Grandelius på ett av Hällers gamla projekt. Svårigheter saknas ej, det kunde alla konstatera.
↧
↧
Det där med humor på internet...
...är uppenbarligen svårt. Jättesvårt.
När jag och Peter var i Ullared en söndag för några veckor sedan upptäckte vi att någon, troligen ägaren av campingen/fastighetsägaren, hade skruvat upp en stor lampa med tillhörande sladd mitt i ett av problemen som går på Skipper Skraek stenen. Varför denna lampa satts upp har vi ingen förklaring till men troligtvis lyser den upp rasbranten bakom campingen på ett sätt som tilltalar någon som varit behörig att utföra denna installation.
Även om det naturligtvis var tråkigt att lampan omöjliggjorde bestigningar av det tidigare problemet så började vi tala om möjligheten att klättra i lampans sken och där, i just den stunden, föddes idén med förra fredagens inlägg. Efter lite fotoposerande konstaterade vi att Skipper Skraek inte skulle gå ned och begav oss till Ringhals istället.
I syfte att roa, såväl oss själva som andra, skrev jag därefter ihop texten där jag fabulerade fram ett tänkt samarbete mellan oss och det stora varuhuset där vi löst problemet med mörkerklättring. I mitt tycke var jag dock så tydlig i min text att det skulle framgå att jag kanske inte riktigt förhöll mig helt strikt till sanningen. Även om Ullared vill attrahera fler besökare till området förefaller det inte särskilt sannolikt att, vid en snabb cost-benefit anlays, de skulle lägga ned pengar på en särskild satsning att få dit en så nischad (och tämligen ofta sparsam) grupp som klättrare. Jag kan naturligtvis inte utgå från att ni, våra läsare, känner mig men även raden "samverkan mellan klättring och näringsliv, vilken är nödvändig för att utveckla och bredda sporten" borde fått en och annan att dra öronen åt sig, då detta inte riktigt är John-style. Om inte dessa små antydningar framkallat några källkritiska signaler att klinga likt en silverklocka borde väl ändå avslutningen om att Peter skulle försöka få Ullared att hämta dit block från Font-skogen fått dessa klockor att dåna som dem i Katarina kyrka.
Kommentarerna på blogginlägget lät inte vänta på sig. Även om några av dem troligtvis var lika tongue-in-cheekiga som inlägget i sig självt så fanns det i andra en tydlig ton av allvar. Därtill publicerades inlägget som en nyhet på poängsamlarsidan och Varberg klätterklubb skrev om det på på sin facebooksida. Huruvida vi verkligen lyckades föra några bakom ljuset kommer vi naturligtvis aldrig att få reda på, särskilt inte efter detta inlägg, men om så skulle ha varit fallet kommer vi inte att gråta över det. Det enda vi är lite ledsna över är mängden anonyma kommentarer på vår blogg. Vi gillar verkligen att ni kommenterar men tonen tenderar att bli lite trevligare när en skriver vad en heter.
Men varför skrev jag då detta inlägg? Huvudsyftet var naturligtvis för att roa. We aim to please - som Brainpool skrev. Men det finns naturligtvis en dimension till. Under de senare åren ett har det pågått en diskussion om hur en skall kunna öka tillgängligheten till utomhusklättringen. På olika klätterforum har det argumenterats på ett sätt som i vart fall jag har uppfattat som förslag att tillrättalägga naturen i syfte att skapa klätterarenor med målsättning att klättringen skall vara som den är inomhus.
Själv, och nu talar jag i egenskap av mig - John, kommer jag från ett annat håll. Jag har min bakgrund i det rörliga friluftslivet med en "leave-no-trace" mentalitet och började klättra i syfte att kunna avnjuta naturen på ett nytt sätt. Även om jag har svurit åt snåriga anmarscher, blötma och mörker anser jag att det är en del av att man klättrar ute på de villkor som därigenom råder. Boulderparker med en fast artificiell belysning hoppas jag är långt borta.
Med detta inlägg hoppas jag att ha bringat klarhet i denna fråga som av en av våra danska vänner har beskrivits som "den mest forvirrende blog jeg har laest laenge". Över och ut.
Bilden ovan: Peter försökandes på Fight or flight.
↧
Love Hurts
↧
Drömdagar i Kjuge
Petra och Robert på väg in i ett krispigt Kjuge.
↧
Projects Abound
↧
↧
Att falla som om ingen morgondag fanns
Man sitter där i solnedgången, färdig att gå hem. John cruisar ett fint takproblem. Mantlar. Plötsligt hänger han inte på läppen längre. John, ingen kan falla som du.
↧
Minnen från en månad på moln
Audun Skjevling Bratrud sänder Gorétatov (assis) i Rocher Guichot.
En månad kom så tillända. En månad av bilboende, kyliga morgnar, flottiga boulangeriebesök, morgonvask i iskallt vatten, skogsliga toalettbesök, stinkig ost, billigt (gott) vin och klättring.
Så otroligt mycket klättring.
Jag skall göra mitt allra bästa för att sprida ut mina minnen från Fontainebleau under vinterns gång, så att vi alla kan finna hopp när de dimmiga månadernas tid nu är oss ikapp.
↧
Supercede, Hartland Quay
↧